Detta Foto togs på min första Skoldag 2007, jag var 7 år och var så positiv och glad att jag nu skulle börja skolan.
Jag hade sett fram emot denna dagen länge, Dagen då jag skulle bli lika stor som mina brorsor, Dagen då jag skulle få en fröken, klasskompisar.
 
Tiden gick och mitt leende bleknade mer och mer för var månad, för vart år som gick.
Min Mamma har berättat för mig vad jag brukade säga när jag var så här liten efter att mina skolår hade börjat, och all mobbning som hade tagit sin början i skolan, som jag blev tvungen att gå igenom ändå tills Gymnasiet, jag gick 1,2 år på Gymnasiet.
 
Mina ord från lågstadiet... Vad är det för fel på mig mamma?
Är jag så ful som de säger ?
Är jag så äcklig som de säger ?
Är jag jobbig?
 
Nu är jag 20 år och skadan från all mobbning som jag blev tvungen att stå ut med i skolan är redan gjord och kommer alltid att vara inom mig, Än idag när jag läser allt som jag har gått igenom så kommer tårarna och min energi försvinner för en liten stund.
 
Många säger att man ska bara gå vidare, strunta i allt man har gått igenom.
Så lätt är det inte man kan inte glömma all denna mobbning jag gick igenom, alla åren som har gått till att kämpa mot mobbningen, hela min barndom gick till att kämpa mot mobbningen, alla dessa år kommer jag aldrig att få tillbaka.
 
Idag har jag har svårt att lita på folk, pga att folk har svikit mig för många gånger och inte skyddat mig och trott på mig. Jag har idag Socialfobi och Ångest och när folk ler mot mig så är det svårt för mig att le tillbaka ibland för att jag har alltid en tanke l Huvudet som säger...
 
"Varför Ler De Mot Mig?
Vad Vill De Mig?
Ser Jag Konstig Ut?
Ser Jag Ful Ut?."
 
Allt detta kommer upp i mitt huvud.
Jag vill kunna lita på folk igen men då måste de verkligen visa att de accepterar mig som jag är och vill umgås med mig, annars finns det inget syfte med att de talar eller skriver till mig.
 
Min Familj mådde så otroligt dåligt för att jag gick igenom all denna hemska mobbning i skolan, Mina Föräldrar har slitit och kämpat för min skull under hela min skoltid, Speciellt min Mamma har kämpat och slitit för min skull, De har alltid gjort allt för mig, Skyddat mig och Visat att jag är Fin just som jag är.
Jag är så Tacksam för mina Föräldrar, Mina Bröder och För Min Familj för att dom alltid har varit vid min sida och aldrig gett upp för min skull.
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress